Det förekommer cookies på mathilda.herhour.com. Genom att fortsätta läsa på mathilda.herhour.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

Mående, den inre kraften och lyckorus.

00:27 | oktober 18, 2019

Dagarna går och så har det plötsligt gått flera dagar sen mitt senaste inlägg. Jag har berättat för er tidigare att jag har svårt att bara sitta still och vila men vilket är det min kropp precis behöver. Är van att träna ganska hårt 4-5 dagar i veckan men märker hur mina muskler drar ihop sig för varje dag som går och har nu bytt ut några av mina gym dagar till promenader och bastu. Helt rätt, kände ganska snabbt hur mina axlar sänktes och jag blev betydligt lättare i mina steg. Bastu kan jag varmt rekommendera dagar som dessa när det är regnigt och kallt, kommer ner i varv på ett helt annat sätt av värmen och lugnande musik i öronen. Jag har definitivt hittat ett nytt sätt att hämta energi på spenderar flera dagar i veckan i värmen för att hitta ett inre lugn. En läkande och fin stund för sig själv, återhämtning är viktig och något jag tror att vi är många som skulle behöva lägga lite mer tid på i den stressiga vardagen.

Jag har fått känna på de berömda panikångesattackerna den senaste tiden som är en följd av PTSD som i sin tur kom efter uppbrottet, det började för någon månad sen och kom allt oftare tillsammans med mardrömmar. Jag har vid det här laget lärt mig att hantera när dom kommer i offentliga miljöer men tittar fortfarande över min axel och hoppar till när någon går förbi oförberett i snabb fart, då vet jag att det är påväg och beger mig hem till trygg miljö. Men väl innanför min dörr kommer dom med jämna mellanrum som ett brev på posten, väggarna blev allt tajtare och jag får svårt att andas. Att sitta ensam på golvet med i den stunden ”min bästa vän” påsen, som jag inhaler i trodde jag aldrig skulle bli min verklighet. Jag som alltid varit så ”stark”, kunnat hantera mina känslor och min kropp. Men det var precis vad det var – min verklighet och jag kunde bli sittandes timmar på golvet med min påse, gråtandes och tappade total kontroll över mig själv, mina tankar och mina andetag. Jag önskar ingen dessa hemska påföljder av varken PTSD eller panikångestttacker, har man inte varit där tror jag inte att man kan förstå känslan av att man inte klarar av att andas, att det aldrig ska få ett slut och att man aldrig ska sluta hyperventilera. När det var som värst stannade jag hemma för att slippa möta ångesten eller för att undvika mina attacker bland folk. Jag tillät mig själv att göra så under en period men har sen barnsben alltid haft en liten krigare på insidan som säger till mig att nu är det dags att ta sig vidare, kämpa vidare och inte låta någon eller något hålla tillbaka längre. Den kraften har alltid funnits inombords. Jag vet inte var den kommer ifrån men jag är tacksam över den och jag tror att det var den kraften som fick mig att vakna upp och förstå vad som var rätt och fel som i sin tur fick mig att inse att det var dags att stå upp för mig själv och inte låta någon behandla mig illa.

Jag vill så gärna bara låta livet glatt skutta vidare som förut och har svårt att acceptera att jag behöver stanna upp, göra om och göra rätt. Jag har alltid haft många bollar i luften och det sprutar idéer på nätterna och vad gör man när man inte kan förverkliga sina idéer i nuet, det kan vara frustrerande ibland att bara sitta och vänta. Ni som också varit i en paus i livet förstår säkert vad jag menar, man vill så gärna men kan helt enkelt inte för att kroppen och hjärnan inte riktigt är med och behöver vila. Inte en dag utan veckor. Jobba ska man göra hela livet så alla mina drömmar och idéer kommer få sin tid de också. Men jag ska låta mina idéer flöda, hade ni sett mina anteckningar i min iPhone hade ni inte trott att jag var klok – tusentals idéer och tankar och för att inte tala om mina anteckningar till min bok som jag håller på att skriva.

Jag har hittat ett litet eget sätt att läka på, förutom vila och lugn vardag – skriva och stå upp för mig och andra får min ”kraft” att brinna och komma tillbaka. Nätterna i ända sitter jag just nu med en ideell viral kampanj som jag hoppas och vill tro kommer kunna sprida ett fint, viktigt och betydelsefullt budskap. Och vilken uppbackning jag har fått på detta, finner inga ord för hur fina människor jag har runt mig med stora hjärtan som brinner för att stå upp för varandra och andra. Jag har varit så rörd och i ett enormt lyckorus de senaste dagarna över all respons jag fått och hur många som sagt JA innan jag ens hunnit berätta om hela ”kampanjen”, mina idéer och stiftelsen som nu är igång på riktigt. Kunde inte för min värld tro att det fanns så många fina och hjälpsamma människor där ute som ställer upp på alla olika sätt – medmänniskan är det vackraste jag vet!

Jag vill så dela med mig av detta men ni får vänta ett par veckor till men jag hoppas att ni alla vill vara med och dela och hjälpa till under en viktig dag som tyvärr står mig väldigt nära hjärtat.

En sista rad innan jag klappar ihop datorn och kryper ner i sängen – TACK alla ni som skriver på DM, fortsätt med det för ni förstår inte hur mycket kraft det ger mig att orka skriva. Era berättelser gör mig starkare och jag hoppas att mina inlägg får er att känna detsamma. Kärlek till er.


19 kommentarer



19 kommentarer om “Mående, den inre kraften och lyckorus.”

    Jag fick min första panikångestattack för över 10 år sedan och det bästa jag har gjort är att börja meditera. Det hjälte mig ta kommandot och idag känner jag direkt när jag behöver meditera och så gör jag det och så är jag fri igen. Läs böcker om det och jag tror du kommer hitta rätt.

    Angå bastu så gjorde jag samma – och jag kan rekommendera att ha hårinpackning och lotion innan du går in – man kommer ut som en ny människa. 🙂

    Svara

    Tack för tipset, jag mediterar ibland men borde blt bättre på det och avsätta lite mer tid till just meditation. Ja bastu har varit en lifesaver för mig, jag kommer er i varv på en helt annan nivå av värmen <3 ska testa dina tips 🙂

    Svara

    Du skriver så fina texter , texter som berör på riktigt ! Du verkar vara en fantastisk person .
    Jag vet inte riktigt vad du går igenom , men nångång kanske du vill skriva om vad som genetligen hände som fick dig att må dåligt !

    Ta hand om dig och njut av helgen .

    Svara

    Hej Elina, tack snälla! Jag kommer med tiden att berätta mer om vad jag gått igenom men just nu kan jag inte av olika skäl <3 Tack för dina fina kommentarer, det värmer och stärker <3

    Svara

    Har just börjat läsa din blogg och vill bara säga wow, att du är så ärlig och skriver så fantastiskt bra! Jag har också gått igenom en tuff tid i våras, inte lika tuff som din på långa vägar, men vet hur det känns när kroppen bara säger nej och man vet inte vad som händer och man får panik. Det berör mig väldigt mycket när du skriver om det. Tack <3

    Svara

    Fy fan, panikångestattacker är hemskt alltså!

    Svara

    Det är så fint och modigt av dig att du delar med dig. Jag tittar ofta in här då jag verkligen tycker om ditt sätt att skriva men också för att jag känner igen mig i mycket. Du hjälper många! Jag vill ge dig tusen styrkekramar och hoppas att du mår bättre snart <3

    Svara

    Jag fick panikångestattack för första gången när jag satte mig i bilen efter att vi hade krockat. Fattade inte vad som hände och trodde på riktigt att jag skulle dö. Så jävla vidrigt!

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Jag accepterar villkoren som finns här