Varierande dagar, välkommen till världen och känslostorm.

15:11 | februari 20, 2020

Började min morgon hos Lexington och HERglobalnetwork som är ett kvinnligt community. Christina som har grundat Lexington och som även är en av de får kvinnliga börs vd vi har i Sverige berättade sin historia om hur hon genom året har byggt upp ett globalt varumärke och bolag. Jag har lyssnat på henne förut och det är alltid lika inspirerande. Sen är det alltid lika mysigt att börja morgonen med frukost på deras familjära kontor, hela gänget är som en stor familj och man känner sig alltid lika välkommen hos dom. Efter frukosten åkte jag direkt till kontoret för att påbörja en dag med pappersarbete och det där tråkiga som alltid hamnar på långt ner på prio listan, men idag har jag avsatt hela dagen och inte bokat in några möten för att beta ner listan.

Veckan har sprungit iväg och jag har haft medvind, nästan lite för mycket och jag går fortfarande med en viss rädsla i kroppen av något snart kommer att falla. Varför gör man så mot sig själv, det är så lätt att uppmuntra andra och hjälpa andra men att pusha sig själv och ge sig själv kärlek är alltid en utmaning. Jag har haft ett par dagar med en rad olika mål och framgång i det jag gör idag, ett fantastiskt tillskott till stiftelsen, nått ett par mål och reflekterat över hur långt jag kommit och är både tacksam och fylld av glädje över hur saker och ting börjar falla på plats. Men så idag fastande jag i något dåligt mönster, fick ett lite sämre besked och tappade ork totalt. Allt kan inte gå spikrakt fram, det ska skava lite men emotionellt är jag fortfarande till och från ganska känslig och känner att jag ibland skulle behöva en stöttande axel, jag måste bli bättre på att öppna upp mina känslor och tillåta mig själv att känna dessa. Låta dom komma och inte glömma bort att jag inte bara kan köra på för då hamnar jag i en spiral och glömmer bort att det jag idag behöver är balans och att jag fortfarande behöver ta små steg framåt. Så det var precis det jag gjorde, lyfte luren och utryckte min frustration och tog en stund för mig själv och lät tårarna komma. Hela min utveckling har jag fokuserat på att ta hand om mig själv och lyssna på kroppen men när saker och ting går som tåget glömmer jag ibland att stanna upp och lyssna på mig själv och vad jag behöver. Idag behövde jag den hjälpen, den pausen och jag behövde mig själv. Den kunskapen jag delger till andra idag och som jag jobbar fram var jag tvungen att vända inåt och ro om mina egna sår och trauman.

Utöver denna reflektion och paus har det hänt några fina mirakel, lilla Cleo har äntligen kommit och mina sign har börjat komma upp igen, jag visste att Ike på ett eller annat sätt är med mig men igår visade han sig i tunnelbanan. Ni kanske tycker jag är så töntig som tror på alla dessa signs men dom får mig att känna stor lycka och ger mig precis den energin och tron på mig själv som jag behöver för att kämpa vidare. Ni vet att det florerade oranga signs runt mig precis innan jag släppte kampanjen på Orange Day och när jag blev osäker eller tappade energi kom där ett oranget sign som nyckelpigorna och mycket mer. Och är dom här igen. Mer än välkomna! Oavsett var man tror på tror jag på att det är bra att ha en tro, det hjälper en framåt i livet och skjutsar en i rätt riktning, universums energier finns av en anledning. Tillbaka till Cleo, jag fick ett tidigt sms av Joanna i tisdags morse och tårarna kom. Hon var påväg in till bb och det var dags för efterlängtade Cleo att komma. Jag följde henne hela dagen och på eftermiddagen kom där en bild på den sötaste lilla flicka. Kan inte bärga mig tills jag får komma och hälsa på <3

Morgonen hos Lexington. Så intressant att lyssna på Christinas erfarenhet och vägen fram, vi behöver dela med oss mera och det är något som HER driver framåt. Ett community för kvinnor, för att stötta och lyfta varandra, byta lärdom och erfarenheter.

Passade på att titta på lite nyheter, jag älskar lexingtons sängkläder och har sen många år tillbaka sovit i den fantastiska bomullskvaliteten. Tror mina äldsta sängkläder är säkert 6 år gamla och lika fina än idag.

Paus på kontoret, den där pausen har jag lovat mig själv att ta lite oftare nu.

Jag var förbi Narva Derma kliniken på Narvavägen i veckan för att testa en behandling som jag länge tänkt testa men inte kommit till skott. Jag har skrivit om det innan, när jag fick min sköldkörtel sjukdom så kom svettningarna som ett brev på posten. Innan jag fick min behandling var det förvisso mycket värre än vad är idag men biverkningarna på levaxin är bland annat att man kan börja svettas mer än vanligt eller vad som är normalt. Som ni vet tränar jag mycket och vid dessa tillfällen känner jag att biverkningarna blir extra jobbiga. Så i måndags var jag på Narva kliniken och testade botox i armhålorna som ska motverka svett problem, eller det ska stoppa svettkörtlarna helt. Det tar ca 2 veckor innan det börjar verka men uppdaterar er senare hur det gått. Jag vet att detta är ett stort problem framförallt hos kvinnor som äter levaxin och finns det något som kan hämma dessa biverkningar kan det vara värt att testa. Även om att dessa svettnigar från biverkningar inte luktar är det aldrig roligt att få en fläck på blusen eller känna att det fullkomligt rinner av en när man kör ett cirkelpass. Man lägger ca 10 stick i varje armhåla och detta ska hålla i ca 4 månader men det är såklart individuellt. Ni kan läsa mer om behandlingen här och jag uppdaterar om jag tycker att det är en behandling värt att testa.

I tisdag var jag och Petra på vår lilla italienare, så längesen bara vi två satt ner en hel kväll och pratade om livet. Tänk att även hon ska få en liten bebis snart, Harry är så efterlängtad <3

Jag får frågan ofta om hur jag känner att alla mina vänner har barn eller är gravida då jag själv är i den situationen jag är i idag. Jag är långt ifrån redo att träffa någon och kommer inte vara mottaglig för det på ett par år. Man ska aldrig säga aldrig men just nu fokuserar jag enbart på mig själv och min läkning så att släppa in en ny man i mitt liv idag skulle jag nog säga är omöjligt för att kunna våga öppna upp mig. Men självklart kan jag erkänna att även jag skulle vilja vara med i babybubblan med alla mina vänner, jag blir ju mer eller mindre skengravid haha. Men min tid kommer och just nu njuter jag nog mest av att få vara nära alla mina vänner som väntar sina små mini me. Att jag får vara en del av det och till och med bli gudmor till lilla Cleo ger mig så mycket baby kärlek som jag kan få.

Lyckan och tårfyllda ögon när vi får bilden på Cleo haha kom lägligt när vi satt och åt middag.

Kolla på henne, man smälter ju! Så känslig just nu, mer än vanligt. Eller ska kanske kallade blödig!

Den gamle och havet, en av mina favorit italienare i stan och utan tvekan stans bästa carbonara!

En bild säger mer än tusen ord.

 

---

8 kommentarer

---