Veckan som gått, blandade känslor och Åhus.
10:41 | december 7, 2019
Veckan som gått har kommit med både positiva och negativa besked, eller kanske inte just negativa besked men besked som har fått mig att tänka till och känslor som har bubblat inom mig. Till att börja med så måste jag skriva av mig om polisens julfest i Hälsingland – det fullkomligt bubblade i hela min kropp när jag läste om polisernas hänsynslösa beteende. Jag finner knappt några ord, hur kan vuxna människor som jobbar med kvinnors rättigheter, tar emot anmälningar av kvinnor som blivit utsatta av våld eller kämpar emot dessa frågor över huvudtaget gör någon som helst parodi på metoo eller lägger sexistiska skämt. Samhället kämpar med att kvinnor ska anmäla men hur i hela friden ska kvinnor känna sig trygga med att gå till polisen när polisen gör bort sig så in h…ete. Polisen ska vara en trygg plats och oavsett vilket våld man blivit utsatt för ska man känna att man blir tagen på allvar när man finner kraft i att ringa eller ta sig till en polisstation men när julfester som denna kommer ut i media gör dom allt annat än får kvinnor att känna sig trygga! Jag blir så arg att det bubblar i hela kroppen, ja vi är bara människor och även polisen men detta är för mig helt ofattbart att något sånt här kan hända 2019. Som tur så finns det människor som inte accepterar detta och även poliser som absolut inte beter sig på detta sätt men jag hoppas att detta tas på allvar och att polisen gör om och gör rätt! Det är dags att polisen kavlar upp armarna och tar ställning till detta för jag och säkert många andra tappar respekten för våra egna lagförare.
Så, där kom den ilskan ut och nästa känsla som kommer går till Josefin, Josefin som vågade och propsade på att hennes sönderslagna kropp skulle komma ut i media. Det är fruktansvärt att det ska behöva gå så långt, så långt att vi ska behöva visa upp det våld vi har blivit utsatta för för att detta ska tas på allvar och för att samhället ska förstå hur allvarligt det faktisk är och kan se ut i vissa fall.
”Jag såg inte hur sönderslagen jag va” – Josefins egna ord och ord som beskriver hur en misshandlad kvinna lever i en väld där blåmärken och våld är normaliserat. Normaliserivngsprossesen är kanske ett nytt begrepp för många, jag håller just nu på att skriva ett inlägg om just normaliserivngsprossesen. För att förtydliga hur våldet blir normalt i ett hem där en kvinna blir misshandlad. I många kvinnors fall så blir sår och blåmärken så normaliserat att man inte längre ser hur sönderslagen sin kropp faktisk är. Josefin kommer med sin styrka att stå upp för sig själv och andra att bli en förebild för många kvinnor som varit eller är utsatta. Trots jobbiga bilder så är det tyvärr detta som krävs för att bryta tystnaden. Att förövaren sen fick 8 års fängelse gjorde att jag fick upp hoppet om jag tänker på förgående stycke och förlorad respekt. ”Domen är unik” men jag hoppas att domar med likande beslut inte längre förblir unika.
Veckan som gått har inte bara fått mig att bubbla av ilska utan även många besked som kommit har varit positiva, mail som fått mig att bli lycklig in i själen, meddelande från er som fått mig att känna kärlek över vilket fantastik systerskap vi är, nya vänskaper och ett flertal fina möten.
I tisdags vara jag på Grand hotel från tidig förmiddag till sen kväll, började med en lunch med Jannike och sen spa eftermiddag tillsammans med Clarins.
Vi var ett litet sällskap och bara nära vänner vilket gjorde eftermiddagen mysigt och genuin. Vi myste mest runt i detta underbara lilla privata spa med bastu och bubbelbad. Och sen fick vi såklart testa Clarins nya produkter och spa serie.
Efter massagen var jag så trött att jag knappt kunde stå på benen. Jag har inte gått på massage på väldigt länge av många olika anledningar och även denna gången så sa massören att min kropp krampar och min bindväv har ett fast grepp om mina muskler. Vila, vila och vila är det enda sättet och få kroppen att slappna av efter trauma och stress. Blir ledsen varje gång jag blir påmind om hur kroppen reagerar och att det kommer ta år för en att komma tillbaka till en avslappnad och fungerade kropp.
Efter spa eftermiddag gick jag ner en trappa för att möta mina kollegor i stiftelsen. Vi blev sittande i flera timmar och vi har nu kommit en bra bit på vägen. Det går inte på en dag att starta en stiftelse, mycket nytt att lära och stadgar som ska sättas men snart, förhoppningsvis i början på nästa år är den igång och jag kommer kunna förmedla allt detta utåt och med er.
Förutom spa dag så hade jag många möten inbokade, är så tacksam och glad att där finns så många företag och privatpersoner som vill vara med och stötta. Jag tror att det vi håller på att bygga och ta fram kommer kunna hjälpa många kvinnor i framtiden, både i smått och stort.
Jag har många olika ideer och mycket jag vill förverkliga men hinner inte göra allt på en gång, jag är en produktiv människa och jobbar på snabbt men det gör också att jag har svårt att ta en sak i taget och när det svämmar över får jag ibland svårt at fokusera. En av mina starka intuitioner sen ett par månader tillbaka har varit att jag ska skriva en bok. Jag har påbörjar och skriver när jag har tid eller när jag känner att jag behöver få ut något. Men jag känner inte att jag hinner med, jag vill få ner en bok på en kvart men jag vet att det kommer ta flera månader att skriva klart den. I torsdags kväll fick jag lite vägledning av Jannike och Michaela och med detta kort fick jag klara tecken på att jag ska fortsätta skriva oavsett om det kommer ta månader eller år innan jag kan släppa boken.
Fredags morse vaknade jag upp här, hemma i Åhus med min familj och Cognac. Lugnet jag finner här är oslagbart. Tryggaste och lugnaste platsen av dom alla.
Jag stod nog i köket i 8 timmar igår, haha tiden bara sprang iväg och jag gjorde något jag verkligen älskar och finner ro i. Jag bakade 3 olika saffrans favoriter som ni ska få recepten på imorgon och avslutade med en fisksoppa med saffran, det var saffran för hela slanten igår och ni kan tänka er hur det doftande här hemma. Julmusik, brasan igång och julbak, finns inget som får en att få så mycket julkänslor som när man förbereder allt inför julafton.
Somnade på soffan vid 10 och vaknade tidigt och suttit fast framför datorn sen 8 imorse, bästa jag vet är när man vaknar innan alla andra och kan sitta i lugn och ro med datorn och en kopp kaffe innan solen och resten av familjen gått upp. Nu ska jag sätta på mig träningskläderna och ta en lång promenad på stranden med en barndomsvän, nöje med nytta ska jag presentera en ide för honom som jag vet kommer göra stor, stor skillnad om det går i lås. Hoppas ni också har en fin och mysig helg!
Ni är så himla fina!